Way Out West

Semesterns sista helg har vi spenderat i Göteborg på den fabulösa mitt-i-stan festivalen Way Out West. Att slippa tälta på en lerig åker utan tillgång till vardagliga lyxigheter som dusch och säng höjde upplevelsen ytterligare. Istället har vi varit inackorderade hemma hos Magda med bekvämt gångavstånd till festivalområdet.

Musiken då? Det har varit mycket bra konserter såklart. Det är alltid kul när ens förväntningar infrias. Mina två huvudattraktioner på förhand var också dom bästa. Bäst på det stora och mäktiga sättet var Neil Young. Blandningen av distat gitarrmangel och akustiskt avskalat är perfekt. Med en rejäl dos gamla klassiker gjorde han ingen besviken.

Bäst på det mindre men mer intima sättet var The National. Lagom mörka och dekadenta, bättre live än på skiva. Och det från bandet som gjorde fjolårets bästa album. Andra som också var bra var Christian Kjellvander (bäst enligt Emma) och José Gonzales. Det var även kul att uppleva Flaming Lips liveshow, trots att ljudet var väl dåligt.

Bästa festivalplagget: Gummistövlar. Både praktiskt och snyggt.