
Igår var vi på bio med Mirja och Jonas. Vi såg Sean Penns film Into the wild. Filmen är baserad på en sann händelse om en ung man som har en dröm om att leva på vad naturen har att erbjuda. Han luffar runt i USA utan pengar och försöker äga så lite som möjligt. Han vill bryta med den materialistiska världen och leva enkelt, känna sig ett med naturen eller nått.
Den var storslagen och vackert filmad. Så långt var vi överens. Annars vara jag verkligen the odd bird out. Övriga tre var härnförda. Allt var vacker, mäktigt, storslaget, intressant. Jag kände mig mest provocerad och irriterad. Huvupersonen Christopher McCandless egoism i sin jakt efter att förverkliga sig, till vilket pris som helst, oberoende vilken effekt det har på människor runt omkring dem. Jag bara kunde inte se förbi det. Det var synd, för på alla andra sätt måste jag erkänna att den inte var så dum.
1 kommentar:
Hehe Emma, säg nu inte att du inte blir inspirerad. Det ju ni som är på väg into the wild. (Får se om du ändrar dig efter några veckor i Norrlands vildmark ;)
Skicka en kommentar